Både jag & min lilla sockerkaka slog upp ögonen imorse med snuskigt snorfyllda näsor, den ena snäppet värre än den andra. Tur att det gett med sig lite under dagen, en annan kan ju proppa sig full med nässpray & halstabletter- men lilla russin förstår ingenting vad det är som är så jobbigt. Allt resulterar sig bara i tårar, tårar och skrik. Kanske är det här någonstans som jag vågar erkänna att det inte alltid är så lätt, lätt att vara själv med en så liten alla gånger. En så liten & alldeles underbar.

Förutom snorfyllda näsor & tröstande så har vi idag unnat oss cola, popcorn och hyrfilm. Äntligen fick jag chansen att se den, what to expect. Rullen får hela FEM av FEM solar av mig!

På tal om solar, gissa vad jag sken när denna överaskning låg & ropade efter mig i brevlådan imorse. Tack!

Ibland är livet bra snurrigt, ibland kanske också lite för mycket. Livet blir faktiskt aldrig som man tänkt sig, åtminstonde inte mitt. Alla dagar är bra dagar, men vissa av dem kanske lite mindre. Eller?

Sitter på en knarrig bänk, under några gigantiska träd som hösten färgsatt med fantastiska kulörer! Med mig vid min sida har jag såklart Minea. Hon somnade just & jag kan inte låta bli att luta mig tillbaka och se solen bakom slutna ögon. Det är varmt här, varmt och skönt.

Känner i ådrorna hur suget efter kameran tar sig, jag vill fota, fota & skriva toma ord i all evighet framöver!